- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
4

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vita nätter : ur en drömmares minnen - Den första natten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sommarnöjena. Det tycktes mig förfärligt att stanna
ensam kvar. Hela tre dagar hade jag strövat kring i
djup melankoli och begrep rakt inte, vad jag skulle
ta mig till. Vare sig jag gick på Nevskij prospekt
eller promenerade i en park eller längs kajerna, råkade
jag ingen enda av dem, som jag hela det sista året
varit van att möta på bestämd plats och timme. De
kände naturligtvis inte mig, men jag känner dem så
mycket bättre. Jag känner dem riktigt intimt, och
deras utseende är mig välbekant; när de äro glada,
tycker jag om dem, men när de se ledsna ut, blir jag
svårmodig.

Jag blev nästan god vän med en liten gubbe, som
jag vareviga dag mötte på bestämt klockslag vid
Fontanka-kanalen. Han hade en tankfull, nästan högtidlig
uppsyn, småpratade för sig själv, svängde med
vänstra armen och hade i högra handen en lång
knölpåk med guldkrycka. Han hade å sin sida lagt
märke till mig och hade synbarligen också fattat
intresse för mig. Om det någon gång hände, att jag
icke infann mig vid Fontanka-bron på bestämd tid,
är jag säker på att han kände sig förstämd. Sålunda
har det kommit sig, att vi nästan hälsa på varandra,
särskilt om vi båda äro vid gott lynne. När vi inte
ha sett varandra på ett par dar, men mötas igen, har
det varit på vippen, att vi lyft på hatten. Men så ha
vi i sista ögonblicket besinnat oss, låtit handen sjunka
och med tyst deltagande gått förbi varandra.

Även husen äro mig bekanta. När jag kommer
gående, är det, som om alla sprunge emot mig ut på
gatan. De titta efter mig i alla fönster, som om
de ville säga: »God dag! Hur står det till? Jag
mår bra, gudskelov, och i maj ska man bygga till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free