- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
56

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vita nätter : ur en drömmares minnen - Tredje natten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vi till, och hon var nära att skrika. Jag släppte
hennes arm och gjorde en rörelse, som om jag ville
avlägsna mig. Men vi misstogo oss. Det var inte han.

— Varför blev ni rädd? Varför släppte ni min
arm? frågade hon och tog åter min arm. Vi möta
honom båda två — vad gör det? Jag vill, att han
ser, huru mycket vi älska varandra.

— Huru mycket vi älska varandra! utbrast jag.

O, Nastenka, tänkte jag. Huru mycket har du ej
sagt med detta ord! Av en sådan kärlek, Nastenka,
kan hjärtat stundom kallna och själen bliva beklämd.
Din hand är kall, min glöder som eld. Hur blind är
du icke, Nastenka! Huru olidlig kan icke en lycklig
människa emellanåt vara! Men jag kan ändå inte bli
ond på dig.

Slutligen blev mitt hjärta för överfullt.

— Hör mig, Nastenka, utbrast jag. — Vet ni, hur
det har varit fatt med mig hela denna dag?

— Nej, berätta! Varför har ni förtegat det ända
tills nu?

— Jo, först och främst, Nastenka, då jag uträttat alla
edra uppdrag och lämnat av brevet hos edra goda
bekanta, så gick jag hem och lade mig att sova.

— Ingenting annat? inföll hon skrattande.

— Ja, det var knappast något mer, svarade jag
och sökte bemanna mig, ty jag kände redan, huru
dumma tårar trängde fram i mina ögon. — Jag vaknade
först en timme, innan vi skulle träffas, och det var,
som om jag inte sovit. Det var, som om en enda
känsla från denna stund för evigt blivit kvar inom
mig, som om en enda minut fortsatt i evigheten och
som om hela livet hade stannat för mig. När jag
vaknade, var det, som om jag plötsligt hade erinrat mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free