Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vita nätter : ur en drömmares minnen - Den fjärde natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppehålla henne längre och bad att få följa henne till
porten. Vi fortsatte nu vår vandring, men om en
kvart befunno vi oss åter på kajen vid vår bänk. Nu
suckade hon på nytt, och en tår sprang fram i hennes
ögon. Jag såg skyggt på henne, och det gick en
rysning genom mig, men då kramade hon åter min hand,
drog mig med sig, och så gingo vi vidare, småpratande
och skämtande.
— Nej, nu är det tid för mig att gå hem. Det
är bestämt mycket sent, sade Nastenka slutligen. —
Nu ha vi fjollats nog.
— Ja, Nastenka, men jag kan inte sova nu. Jag
går inte hem.
— Jag är inte heller sömnig. Men ni följer väl
med mig?
— Naturligtvis.
— Och nu måste vi ovillkorligt gå hem.
— Ovillkorligt!
— På ert hedersord? Förr eller senare måste vi
ändå gå hem.
— Ja tvärsäkert, sade jag skrattande.
— Nå, så kom då!
— Titta upp på himlen, Nastenka! I morgon blir
det en riktigt vacker dag. Se, hur blå himlen är, och
vilket månsken! Se på det där gulaktiga molnet, som
nu skymmer månen! Nu har det gått förbi. Titta!
Titta!
Men Nastenka såg ej på molnet. Hon stod som
förstenad. Efter en liten stund tryckte hon sig tätt
till min sida. Hennes arm darrade i min. Jag
betraktade henne uppmärksamt. Hon stödde sig ännu
fastare mot mig.
I detsamma gick en ung man förbi oss. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
