- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
77

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vita nätter : ur en drömmares minnen - Morgonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jag läste länge om detta brev, medan tårarna
strömmade ur mina ögon. Slutligen föll brevet ur
mina händer, och jag skylde mitt ansikte.

— God morgon, gubbe lilla, sade Matrena.

— Vad står på, gumma!

— Jag har tagit bort spindelväven från taket. Nu
kan ni hålla bröllop och bjuda gäster, det kommer
lägligt.

Jag såg på Matrena. Hon var visserligen kommen
till åren, men såg ännu rätt ungdomlig och hurtig ut.
Men jag vet inte, hur det kom sig, att hon med ens
tedde sig för min omtöcknade blick som en skröplig,
hopkrymt gumma med rynkor i ansiktet. Och det
föreföll mig plötsligt, som om hela mitt rum hade
åldrats liksom Matrena. Väggar och golvtiljor sågo
slitna ut, allt hade förbleknat, och spindelvävarna hade
brett ut sig ännu mer. Och när jag tittade ut genom
fönstret, tyckte jag, att huset, som stod mitt emot,
också hade blivit skröpligt och urblekt, att
gipsornamenten på kolonnerna hade förvittrat, att listerna
hade blivit mörkare och fått remnor, och de brandgula
väggarna voro fläckiga.

Eller kanske kom det sig därav, att solen, som
nyss tittat fram ur ett moln, åter dolde sig
bakom en regnsky, så att allt fördunklades för mina ögon.
Eller kanhända hade en bild av min framtid skymtat
fram för mig så dyster och motbjudande, och jag
hade sett mig själv, sådan som jag nu är, men
femton år äldre i samma rum och med samma Matrena,
som ingalunda blivit klokare under alla dessa år.

Men att påminna dig om min skymf, Nastenka, att
jaga ett mörkt moln på din klara, lugna himmel, att
med bittra förebråelser ingjuta kval i ditt hjärta och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free