Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Första delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den lilla tvärgatan och kom in på en trång, smutsig
gård, som såg ut som en avskrädesplats. En
gårdskarl, som stökade där, stödde hakan mot spadens
handtag, mönstrade Ordynov från topp till tå och
frågade, vad han ville.
Gårdskarlen var en liten karl av ungefär tjugufem
års ålder, men med lillgammalt utseende, rynkig i
ansiktet och tydligen tatar.
— Jag söker rum, svarade Ordynov otålig.
— Var då? frågade gårdskarlen flinande och såg
på Ordynov, som om han visste, vad det var
frågan om.
— Jo, här lär finnas ett rum ledigt, återtog
Ordynov.
— Inte här på gården, svarade gårdskarlen
orakelmässigt.
— Men här i huset?
— Nej, inte där heller. — Och härmed grep han
åter spaden.
— Men kanske finnes det något rum, som du kan
avstå, sade Ordynov och gav gårdskarlen en
silverslant.
Tataren såg på Ordynov, tog myntet och började
åter skotta, men efter en liten stunds tystnad
upprepade han, att det inte fanns rum att hyra. Den unge
mannen hörde dock icke på honom, utan gick på
några ruttna, knarrande bräder, som lågo över
smutspölarna, till den enda uppgången från baksidan till
huset, på en svart, smutsig trappa, som tycktes
drunkna i en pöl. I undre våningen bodde en fattig
likkistsnickare. Ordynov gick förbi hans sinnrika
verkstad och klev uppför en slipprig, krokig trappa till
övre våningen. Han trevade sig i mörkret fram till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
