- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
97

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Första delen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunde begära. Möblemanget bestod av ett simpelt,
omålat bord, två stolar och en bänk på vardera sidan
av väggen. En stor, ålderdomlig helgonbild med
förgylld gloria stod på en hylla i ett hörn, och framför
den brann en lampa. Såväl i det lediga rummet som
i en del av tamburen stod en väldig, otymplig rysk
ugn. Det var otroligt, att tre personer skulle kunna
bo i en så liten våning.

De började överlägga om hyran, men utan
sammanhang och utan att riktigt förstå varandra.
Ordynov kunde på ett par stegs avstånd höra, huru
hennes hjärta klappade. Han såg, huru hon darrade av
rörelse, rentav som av skräck. Slutligen kom man
överens om villkoren. Den unge mannen förklarade,
att han genast skulle flytta in, och gav värden en
blick. Denne stod kvar vid dörren, alltjämt blek, men
ett tunnt, nästan tankfullt leende krusade hans läppar.
Men när hans blick mötte Ordynovs, rynkade han
åter ögonbrynen.

— Har ni pass? frågade han plötsligt med barsk,
frånstötande röst, i det han öppnade förstudörren.

— Ja, svarade Ordynov något förbryllad.

— Och vad heter du?

— Vasilij Ordynov, av adlig börd, men icke i
statstjänst, svarade denne och härmade gubben i tonen.

— Och jag heter Ilja Murin, borgare, inte heller
i tjänst. Är det nog för dig? Nu kan du gå.

Inom en timme var Ordynov installerad i sin nya
bostad, till stor förvåning både för sig själv och för
tysken, som i likhet med sin beskedliga Tinchen redan
hade börjat misstänka, att hans hyresgäst hade lurat
honom. Ordynov själv begrep inte, huru allt detta
hade gått till, och inte heller ville han fatta det...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free