- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
107

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Första delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förhoppning föll som vederkvickande dagg på hans själ;
då han ville skrika av förtjusning, då han kände, att
kroppen var vanmäktig under ett tryck av stämningar,
som upprevo hela hans nervsystem, och då han på
samma gång hälsade sitt föryngrade, återuppståndna
liv med hänförelse.

Men stundom föll han åter i tung dvala, och allt,
som hänt under de sista dagarna, upprepades då och
gled förbi hans inre syn i grumliga, upprörda bilder
och sällsamma skepnader. Den sjuke glömde, huru
det var fatt med honom, och förundrade sig över att
han icke befann sig i sin gamla bostad hos sin gamla
värdinna. Han förundrade sig över att gumman icke
efter vanligheten kom i den sena skymningsstunden
fram till ugnen, vars slocknande eld med sitt svaga,
flämtande sken upplyste den mörka vrån i rummet,
och värmde sina knotiga, darrande händer över den
matta lågan, under det hon småpratande viskade för
sig själv och stundom tittade villrådigt på sin
underlige hyresgäst, som hon ansåg mindre »vettig», därför
att han hängde näsan över böckerna. En annan gång
flög det för honom, att han hade flyttat till en annan
bostad, men huru detta gick till, och varför han måste
flytta, visste han icke, huru mycket han än ansträngde
sin överretade, utpinade hjärna.

Och vart han kom, vad som kallade och pinade
honom och vem som inom honom tände denna
olidliga låga, allt detta mindes han icke och förstod det
ej heller. Ofta fångade han girigt med händerna
någon skugga, ofta hörde han tassandet av lätta fotsteg
vid sin bädd och musikaliskt klingande viskningar av
en mjuk, smekande stämma. En varm, flämtande
andning for över hans ansikte, några glödande tårar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free