Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Andra delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltsammans — gingo fars pråmar förlorade på floden,
och fast han redan då var bruten av sjukdom,
skyndade han till olycksplatsen, så fort några fiskare
kommit med budskapet därom till vår fabrik. Mamma
och jag voro ensamma; jag sov och hon grät bittert
över något — ja, jag vet, vad det var. Hon hade
nyss stigit upp från sjukbädden, var mycket blek och
sade jämt, att jag skulle sy hennes svepskrud...
— Plötsligt hördes ett bultande på porten. Jag
rusade förskräckt upp, och mor skrek till. Jag vågade
inte se på henne, utan tog en lykta och gick själv
för att öppna. Det var han... Jag hade alltid
blivit förskräckt, då han kom, så långt jag kan minnas
tillbaka. Han var då ännu inte vithårig, hade
becksvart skägg, ögonen brunno som glödande kol, och inte
en enda gång hade han dittills sett vänligt på mig.
Han frågade: »Är mor hemma?» Jag stängde porten
efter honom och sade, att far inte var hemma. »Det
vet jag», sade han och gav mig en underlig blick, som
jag aldrig förut hade sett. Jag gick, men han stod
kvar. — Varför går du inte? — »Jag väntar här.» Vi
gingo in. »Varför sade du, att far inte var hemma,
när jag frågade efter mor din?» Jag teg. Min mor
stelnade av fasa och ville sedan skynda fram till
honom. Men han såg knappt åt henne. Han var
genomblöt och stelfrusen. Vi hade inte sett honom på
nio veckor och visste inte, var han hållit hus och
varifrån han kom. Han slängde av sig hatten, tog av
sig vantarna och satte sig vid brasan utan att göra
korstecknet för helgonbilden eller hälsa på oss.
Katerina for med handen över ansiktet, som om
något hade besvärat henne, lyfte strax åter huvudet
och fortfor:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
