- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
142

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Andra delen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dem säga sinsemellan: »Han snavade i trappan och föll
ner i en sjudande kittel. Den lede själv knuffade ner
honom.» Jag sjönk ned på sängen och väntade — jag
vet inte på vem eller vad. Jag minns ej heller, huru
länge jag väntade, tills allt började gunga omkring
mig och det sved i ögonen av rök. Jag kände mig
glad, att slutet var nära. Men så vaknade jag av att
någon grep mig i axeln. Jag spärrade upp ögonen:
han stod framför mig med nedsvärtade kläder, som
luktade av rök och brandos.

»Jag har kommit för att hämta dig, vackra flicka.
För mig ut ur fördärvet, liksom du förr lockade mig
dit! Min själ har jag förlorat för din skull. Min synd
i denna förbannade natt kan icke avplånas, om vi icke
bedja gemensamt, vi två.» — Härvid skrattade han
ondskefullt. »Visa, hur jag kan slippa ut utan att bli
sedd!» Jag fattade hans hand och förde honom med
mig. Vi gingo genom en korridor och öppnade med
nyckel en dörr till ett förrådsrum, där ett fönster vette
till en trädgård. Han tog mig på sina starka armar
och hoppade ut genom fönstret. Vi sprungo länge
hand i hand, tills vi befunno oss i en tät, mörk skog,
Han stannade och lyssnade: »Förföljda, Katia! De äro
efter oss, min vackra flicka, men denna gång skola
de ej få våra liv. Kyss mig, min flicka, för vår kärlek
och eviga lycka!» — Men varför äro dina händer
blodiga? — »Jo, edra hundar har jag slaktat. De skällde
så ilsket på den senkomne gästen. Låt oss skynda
på!»

— Vi sprungo vidare. På en gångstig fingo vi
se min fars häst; han hade slitit sig lös och sprungit
ur stallet, ty han ville ju inte bli innebränd. »Sätt
dig upp med mig, Katia! Gud har sänt hästen till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free