- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
148

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Andra delen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tycks vara överflödig.» — »Hör på, Alesja! Jag kände
dig som liten gosse, jag var god vän med din far
och delade salt och bröd med honom. Skulle du
kunna nå stranden utan båt?» — »Nej, det skulle jag
inte kunna.» — »Men kanske är ögonblicket dig
gynsamt, och du kunde ju pröva, om du kunde simma
till stranden.» — »Nej, det vore min död, ty strömmen
är för stark.» — »Men du, Katerinusjka, min dyrbara
ädelsten! Minns du en annan natt, då sjön inte var
så orolig, och då både måne och stjärnor lyste?» —
Ja, jag minns... »Och då minns du väl också
avtalet, då en ung sälle sade åt en vacker flicka, att
hon skulle återvinna sin frihet, om kärleken kallnade?»
— Ja, jag har inte glömt det, sade jag, mer död än
levande. — »Jaså, inte det. Nu är det för tungt för
oss tre i båten. Skulle nu inte timmen vara slagen
för någon? Säg, min kära duva, uttala ett enda
kärleksfullt ord!...»

— Jag sade inte heller då något, viskade hon
dödsblek, men hann ej säga något mer.

— Katerina! ljöd bakom dem en dov, hes röst.
Ordynov spratt till. I dörren stod Murin insvept i
skinntäcket, blek som döden och såg på dem med en
vanvettig blick. Katerina blev ännu blekare och
stirrade orörlig på honom som förhäxad.

— Kom in till mig, Katerina! viskade den sjuke
knappt hörbart och gick ut. Katerina stirrade alltjämt
ut i rymden, som om gubben ännu varit kvar. Men
så steg blodet upp på hennes bleka kinder, och hon
reste sig långsamt från bädden. Ordynov drog sig
till minnes det första mötet.

— Farväl till i morgon! sade hon och log
sällsamt. — Men kom ihåg, var jag stannade i min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free