Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Andra delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu omlindad med en röd duk, och han hade tofflor
på fötterna. Sjukdomen hade tydligen gått över, men
ansiktet var fortfarande förfärligt gulblekt. Katerina
stod vid sängen med handen stödd mot bordet och
såg uppmärksamt på båda två. Men det vänliga
leendet vek ej från hennes läppar.
— Jaså, det är du, sade Murin och satte sig upp
i sängen, du är min hyresgäst. Jag är skyldig dig
ursäkt, barin.[1] Jag har syndat och förolämpat dig
medvetet genom att på skämt sikta med bössan på
dig. Vem kunde veta, att också du anfäktas av
sjukdom? Men med mig är det ofta fallet, tillade han
med hes, sjuklig röst, i det han rynkade ögonbrynen
och ofrivilligt tog sina blickar från Ordynov. —
Olyckan kommer oförhappandes och smyger sig in som
en tjuv. Hon klappar aldrig på porten. Och det var
på vippen, att jag nyligen hade stuckit kniven i
hennes bröst, tillade han och pekade på Katerina. — Jag
är sjuk och har ibland mina anfall. Men sätt sig nu
och var vår gäst!
Ordynov fixerade honom fortfarande.
— Sätt dig, sätt dig! skrek gubben otåligt. — Sätt
dig, om du vill göra henne till lags! Ni båda äro ju
som ett syskonpar, som ett förälskat par.
Ordynov satte sig.
— Du ser, vilken syster du har fått, fortfor
gubben skrattade och blottade två rader vita, friska
tänder. — Så hållen av varandra, mina barn! Är hon inte
präktig, barin? Svara! Se bara, hur hennes kinder
blossa! Ja, titta på henne och visa hela världen, hur
skön hon är! Visa, att ditt hjärta trår efter henne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
