Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Andra delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högtidliga ansikte. Det var nu en helt annan
människa än den, som nyss så fräckt hade gjort narr av
honom hos Jaroslav Ilitj. Murin tog honom i armen
och ledde bort honom.
— Du måste väl ta med dig dina tillhörigheter,
sade han och sneglade på Ordynov. — Var inte så
ledsen, barin, du är ännu ung och har ingenting att
sörja över!
Ordynov svarade ingenting.
— Känner du dig förolämpad, barin? Var och en
håller på sitt.
— Jag känner inte, sade Ordynov, och vill inte
veta av ert hemlighetsmakeri Men hon, hon!...
stönade han, och tårar strömmade ur hans ögon.
Ordynov sökte torka bort dem, men vinden blåste
bort dem från hans kinder. Hans blick, åtbörder, den
ofrivilliga darrningen på hans blåbleka läppar — allt
tydde på att han höll på att förlora förståndet.
— Jag har redan förklarat för dig, sade Murin
med rynkade ögonbryn, att hon är halvtokig. Varför
och hur hon blev det, behöver du inte veta. Hon
står mig mycket nära, jag här älskat henne mer än
mitt liv, och jag lämnar henne ej åt någon annan.
Förstår du nu?
En blixt glänste till i Ordynovs ögon. — Varför
skulle jag just nu förlora mitt liv? Varför gör det
så ont i mitt hjärta? Varför lärde jag känna
Katerina?
— Varför? smålog Murin dyster, jag vet inte heller
varför. Kvinnosjälen är ingen havsbotten. Man tror
sig utforska den, men den är för listig och
oberäknelig. Kort och gott, barin, hon ville rymma från mig
med er. Hon hade tröttnat på gubben, sedan hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
