Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Dramatis personae
- De röda
- Revolutionens förfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DE RÖDA
REVOLUTIONENS FÖRFALL.
Den som inte kände hjärtat stiga i jubel, då han såg
den röda fanan vaja över Vinterpalatset och
Peter-Paulsfästningen en vårdag 1917, han hade antingen
intet hjärta eller också en övermänsklig, kall visdom.
I denna starka, enhetliga färg höjde sig alla Östeuropas
drömmar om mänskorätt och mänskolycka,
triumferande över den vidriga, av lumpna slavar och
ryggbrutna karaktärer burna tsarismens för alltid krossade
avgud. Ett ideal hade segrat över en idol. Den röda
frihetsfanan satt högt på sin stång, blott en enkel duk
utan all heraldisk ståt, endast en fladdrande, klar färg
mot det blå, medan den tunga guldörnen, avguden
med dubbla näbbar och dubbla klor, gammal, grym
och glupande, låg nedvräkt på gårdens stenar. I den
stora Östern hade de bättre människorna segrat över
de sämre, rättskravet och godviljan över resignationen
och egennyttan. Europa var befriat från en
skamfläck. Hela världen drog en suck av lättnad. De
mest idealistiska bland Rysslands fiender jublade över,
att de tyska vapnen nått sitt högsta mål, banat vägen
för västerländsk rättskultur i det vida rike, där den
byzantinska cæsarismens multnande rester jäste bland
spillrorna av Stormoguls dödskalletron. Hos
västmakternas bästa människor, vilka ständigt känt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Apr 22 11:45:40 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vitaroda/0013.html
