- Project Runeberg -  Vita och röda : en bok om sista finska kriget /
79

(1918) [MARC] Author: Ernst Klein - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dramatis personae - De vita - Vita kvinnor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

råkade jag i Helsingfors. Hon är en av de bästa
krafterna vid Svenska teatern och dessutom en av de
minsta och näpnaste små Meissenporslinskvinnor man
kan tänka sig. Hon hade livligt deltagit i det
hemliga arbete, skyddskåren utfört under hela den röda
tiden. Burit gevär hade hon inte — hon var inte
stort längre än ett gevär hela damen — men hon hade
haft andra diskreta uppdrag. Livligt minnes jag en
historia som hon berättade. Hon hade fått i uppdrag
att söka upp en herr Gustafsson i ett visst hus vid en
viss gata och fråga honom om någonting som rörde sig
om kulspruteband. Hon letade i hela huset efter
herr Gustafsson, men fann ingen. Medan hon stod på
gatan och såg fundersam ut, kom en herre fram till
henne och började fixera henne. Hon blev rädd, men
höll god min. Han kom fram och frågade, om hon
inte sökte någon. »Nej», sade hon, »visst inte.»
»Jaså», svarade han, »jag tror eljes nog att jag kan stå
till tjänst.» »Med vad?» frågade hon. »Om det
gäller Gustafsson, så är han portvakt här i huset.»
Och därmed försvann mannen.

»Nu klev jag in till portvakten och frågade efter
herr Gustafsson», berättar den lilla skådespelerskan.
»Det är jag det», svarar en ganska ful gubbe, som inte
ser förtroendeingivande ut alls. »Vad gäller det?»
Nu voro goda råd dyra. Skulle jag anförtro mig åt
gubben, som inte gjorde minsta min av, att han
väntade mitt besök. Det var kanske att hoppa rätt i
dödens käftar. — Nej, jag fick försöka sondera
terrängen lite bättre. »Finns det kanske någon annan
herr Gustafsson här i huset?» frågade jag blygt. »Jag
har en son», svarade gubben, »men han är inte hemma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Apr 22 11:45:40 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitaroda/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free