- Project Runeberg -  Vita och röda : en bok om sista finska kriget /
81

(1918) [MARC] Author: Ernst Klein - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dramatis personae - De vita - Vita kvinnor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett gult, ganska fint hus inte långt från banan, med
många kulhål i fönstren, men i övrigt alldeles helt. Nå,
det var inte svårt att hitta. Man skulle kunna säga
att instinkten ledde oss dit. In klevo vi och funno ett
stort bord i ett herrskapligt inrett vardagsrum med
många kulhål i möblerna. På bordet syntes tydliga
spår av lagad mat, jämte smör, ost och bröd. En finsk
ingenjör åt vid bordet. Så öppnades dörren och en
stor, blond, rödkindad flicka med vitt huvudkläde och
hushållsförkläde trädde in med ett rågat grötfat.
Lydande en oemotståndlig impuls störtade en av
kollegerna, som på grund av sin skinnväst och sitt
ursprungliga sätt att vara kallades Vilda Västen, fram
och omfamnade såväl flickan som grötfatet. Den
finske ingenjören, en smula stel och formell som hans
landsmän i allmänhet, harklade sig demonstrativt och
steg upp. Flickan blev röd men såg inte ledsen ut.
Ingenjören steg fram och bad att få presentera oss:
herrarna så och så, fröken K. från Vasa. Namnet var
välbekant. Vi hade råkat hennes gamla fina pappa
på klubben i Vasa. Jaså, hon var markententerska?

Sedan råkade vi hennes fyra kamrater. De voro
allesammans studentskor, en av dem till och med
filosofie magister. För kriget hade de engagerat sig
som kokerskor åt en infanteriavdelning, som för
ögonblicket låg framme i eldlinjen. De voro förtvivlade
över att »deras gossar» förbjudit dem följa ända fram.
Nu måste de arbeta för andra.

Detta med markententerskor var något mycket
vanligt i Mannerheims armé. Dels behövdes alla
karlar till att bära vapen, dels stodo kvinnorna inte
att avvisa. På varje trupptåg sutto de bland sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Apr 22 11:45:40 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitaroda/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free