Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kampen - Sagotiden - Män mot vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
utbrott. De historier, som med munterhet och en
viss tillfredsställelse berättades bland de vita om detta
hat, äro troligen icke alla sanna. Men de äro säkert
betecknande för stämningen. —
En historia hörde jag redan i Torneå, ä propos nå-
gra ryska fångar som marscherade förbi på väg till
något arbete. »En dag härförleden», berättade man,
»voro två karlar och en pojke kommenderade att be-
vaka tolv ryssar som skottade snö. Karlarna blevo
frusna oeh kaffetörstiga, varför de sade åt pojken att
passa ryssarna, medan de gingo till ett kafé i närheten.
De hade knappt druckit sin första kopp, förrän pojken
uppenbarade sig och med största sinneslugn beställde
kaffe. ’Var har du ryssarna?’ frågade de förvånade.
’Å, nog ligger dom stilla alltid’, svarade pojken. Han
hade skjutit dem, den ena efter den andra.»
Den historien tror jag inte ett ord av. Men som
prov på tidens skämtlynne har jag tagit med den. En
annan är nog mera sannolik. Den handlar om en man,
som fick i uppdrag att transportera ett antal fångar
i en godsfinka från en ort till en annan. När tåget
kom fram, steg mannen ensam ut ur finkan. Den
* var tom. De, som skulle taga emot fångtransporten
undrade, hur saken hängde ihop. »De försökte göra
myteri», förklarade mannen, »och då sköt jag dem.»
En undersökning gav vid handen, att varenda fånge
låg någonstans utefter banvallen, skjuten och utkas-
tad i tur och ordning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
