Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kampen - Batteriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BATTERIET.
Dagen började i kallt gråväder på Suinula station.
Hade inte en älskvärd och vänlig telegrafofficer bjudit
på te i sin välförsedda vagn, skulle »krigspresskvar-
teret» endast knorrande ha följt general Rodes råd att
följa en avmarscherande bataljon någon mil nedåt till
Kangasala kyrkby för vidare befordran till striden.
Att marschera så långt på fastande mage i gråväder
och vårblåst tidigt på morgonen — brr! Nå, vi fingo
ju vårt te. Det var första turen. Den andra inträf-
fade efter första marschkilometern, då vi råkade på
ett batteri, som körde kanoner och träng på många
och "rymliga slädar. Sedan sluppo vi gå längre.
Ett stycke utanför kyrkbyn kommo vi in på en stor
bondgård. Randet här nere är härligt. Det påmin-
ner om Gagnef. Överallt åsar och backar och små
leende slätter, sjöar som sticka fram mellan björk-
dungar, blåa perspektiv, mjukt vårdis. Alla vägar
stodo fulla av marscherande kolonner som buktade
upp- och nedför backarna, runno utefter vindlin-
garna, flöto samman och skildes åt. Allt gick mot
söder.
Gården var full av folk, infanterister och artille-
rister, igenkännliga på sina armbindlar med »Tykistö»
och sina små blanka tennmärken med en kanon på,
fästa vid mössan. Vi kommo in i ett rum, som nyli-
ligen varit möblerat och hemtrevligt. Där gjorde vi
några värdefulla bekantskaper. En liten underlig
herre med papyross i munnen rörde sig kvickt som en
råtta i trängseln. Hans runda hjässa täcktes av
millimeterlång, grå stubb, som föga skilde sig från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
