Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kampen - Batteriet - En fridfull söndag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i55
ligga två man nedgrävda i snön med kikare och tele-
fonapparat och studera höjderna på andra sidan slätten,
där ett kyrktorn sticker upp och längre bort fabriks-
pipor skymta i solnedgångsdiset. Längst framme vid
rampen löper en gärdesgård. En man i bruna vad-
malskläder ligger och sover bakom den — eller njuter
han det varma guldskimret ur västerhimlen. Han
rör sig inte, när vi nalkas. Han vilar bekvämt på sida
med geväret under armen. Under högra ögat är kin-
den inslagen. Han är ännu varm och knappast blek.
Nedanför slätten går en skyttelinje fram. Kul-
sprutor gå på som flitiga sömmerskor i en annanvåning
eller bullrande gamla båtmotorer. Skyttelinjen skri-
der framåt. Man ser inte bra här uppifrån, om den
går eller kryper. Den rör sig bara som ett vitt snöre
med glesa, svarta knutar.
Kaptenen skapar på huvudet. »Har haft 30 mans
förluster redan i dag. Det är det mesta bataljonen
haft hittills. Men det går ju bra framåt», muntrar
han upp sig.
Solen står lågt över åsarna vid Messuby. Norrut
slåss man ivrigt utmed banan mellan Kangasala och
Vehmainen. Erån Messubyhöjderna skicka de rödas
kanoner tjutande granater mot batteriet, men det är
kulsprutorna där nere, som döda människor denna
ljuvliga marskväll.
EN FRIDFULL SÖNDAG.
Söndagen började i Läpokoti, vilohemmet i Kanga-
sala kyrkoby. Den började med ett par knappast
undertryckta svordomar och förtretat konstaterande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
