Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kampen - Kangasala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i68
KANGASAUA.
På Kangasala station bodde vi ganska länge, ända
till dess nästa hållpunkt på resan till Tammerfors,
Vehmainens lilla hållplats 3 kilometer längre ned, blev
skottfri. I början kunde man visserligen spatsera
dit ned,. men inte utan olägenhet. En natt anlände
emellertid två långa 15-centimeters kanoner, som
tidigare försvarat kusten vid Kristinestad. De pla-
cerades till höger om banan strax ovanför hållplatsen
bakom en låg kulle, där en lagom stor dansbana av
stadiga plankor blivit uppförd som underlag. Sedan
blev det snart alldeles lugnt i den trakten, om man
sätter sina anspråk så pass lågt, att man i lugnet in-
begriper de dova smällarna och det tunga tjutet i
luften, nar projektiler på 40 kilogram lämnade de gråa
eldroren. Fienden fann snart anledning att draga
sitt artilleri längre bakåt och även pansartåget gick
mte fram med samma bravur’ som förut, sedan det
märkt, att de långa kanonerna hade möjlighet att
p acera sina skott var som helst på bansträckan mellan
Tammerfors och de rödas främsta ställningar vid
Messuby. Man kom ofrivilligt att hålla av de två
stora maskinerna. Deras läte var också betydligt
lugnare och mindre enerverande än de skrällande fält-
kanonerna med deras gläfsande och tjutande shrap-
ne er. Bansträckan mellan Kangasala och Veh-
mainen känner jag bättre än kanske någon annan
jarnvagsbit 1 världen. Men så har jag också mycket
o are gatt den till fots än passerat den på tåg. Under
Tammerfors belägring minns jag mig endast ha åkt
ar ett par gånger, en gång med ambulanståget, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
