Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kampen - Kangasala - Brigaden vid Tammerfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I73
ammunition, ompackad i Tyskland. Och så större,
gråmålade, solida kistor med många påskrifter: »Hier
anfassen!» »Nicht werfen!» »Vorsicht» — handgra-
nater. Då förstod man, vad som komma skulle.
Så, på onsdagskvällen, anlände Svenska brigaden.
BRIGADEN VID TAMMERFORS.
Det var ett ganska ansenligt tåg som förde nära
femhundra rikssvenskar ned till stridslinjen. Trup-
pen såg ganska representativ ut, klädd i sportkostymer,
ljusare eller mörkare grå, eller svenska uniformer med
alla kronans speciella märken, knappar o. s. v. bort-
tagna. Dess hållning var genomgående mera militärisk
än den bästa finska avdelnings, naturligt nog, när
varje man med få undantag var värnpliktsutbildad
och ett mycket stort antal därutöver genomgått korp-
rals- eller underofficersskolor.
De voro nu, efter tre veckors övning i Uleåborg,
äntligen komna så långt, att de kunde höra kanonerna
dåna på allvar. En smula fundersamma blevo de nog,
när de stått och lyssnat en stund, men allvaret avlös-
tes, som så ofta lär vara fallet med en trupp före första
striden, av en bullrande uppsluppenhet, under vilken
var och en sökte dölja och förkväva sin naturliga nervo-
sitet. Inne i godsfinkorna gjorde de olika kamrat-
lagen inbördes testamenten och bestämde arvsföljden
till utrustningspersedlar, revolvrar, fältkameror och
kikare. Mycket oskyldigt kamratgyckel dolde oron
för att laget måhända aldrig mera skulle samlas fullta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
