- Project Runeberg -  Vita och röda : en bok om sista finska kriget /
185

(1918) [MARC] Author: Ernst Klein - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kampen - Människor efter belägringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i«5
morna voro helt förargade, särskilt den äldsta, som var
bortåt nittio år: »Jag är en hederlig människa, som
aldrig gjort någon för när. Inte kan väl någon vara
så tokig, att han vill skjuta på mig.» Nej, hon skulle
iväg till sitt hem på andra sidan bron. Varför? Jo,
för att hämta sin vigselring, som blivit kvar, när de
tvingade henne att fly. Den hade hon inte varit
skild från på sjuttio år, och den skulle hon ha med sig
i graven! –––––-
Om de rödas mordbrandsanläggningar talade alla
och envar, dock utan att jag någon gång kunde känna
mig övertygad om sanningen av vad som påstods.
Bland annat uppgav man att de röda med avsikt satt
eld på ett fyravåningars stenhus vid Tavastgatan,
där ett stort antal borgare från staden höllos fångna,
och att dessa först i yttersta stunden blivit räddade
genom en vaktares barmhärtighet. Att huset brun-
nit upp var ögonskenligt, men däremot fanns mig
veterligen varken vittne eller bevis för, att det an-
tänts av de röda. Området omkring Tavastgatan,
genom vilket de vita måste storma för att nå broarna
över forsen, hade under natten före stormningen be-
skjutits synnerligen energiskt med artilleri. Det
brann, när de vita kommo in. Uppgifter att man sett
de röda köra omkring med benzin och fotogen på
vagnar och tända husen måste, tror jag, tagas med
mycket stor reservation. Men de ha sitt intresse så-
som typiska uttryck för den rådande upphetsningen.
Staden Tammerfors efter intagandet skall alltid stå
för mig som den ohyggligaste mardröm. Allt var
lika skrämmande, fult, sårat och vanställt. Man
längtade riktigt dit ned till Uempäälä, därifrån kano-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Apr 22 11:45:40 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitaroda/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free