- Project Runeberg -  Vita och röda : en bok om sista finska kriget /
194

(1918) [MARC] Author: Ernst Klein - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kampen - Bort från kriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

194
gårdar och verkade ytterst välskötta. Gumman i
fråga var änka och sönerna ute i fält. Jag lade märke
till Romain Rollands Beethoven och Nietzsches Also
sprach Zarathustra i finsk översättning på ett bord i
vardagsrummet. Gumman språkade med senatorn,
som med en jämlike utan spår av krusande. Tyvärr
fördes samtalet på finska, så att jag inte kunde följa
med. Det rörde sig som alltid om de rödas framfart,
kunde jag förstå. De hade bland annat med revol-
vern i hand visiterat hela gården här, men inte vågat
sig upp på vinden, där de fruktade att några vita lågo
gömda. I en granngård hade de stängt in bondfol-
ket i en källare och tänt på huset över deras huvuden,
innan de gåvo sig av. Alla pengar och värdesaker,
som de kunde få tag i, hade de stoppat på sig. Många
bönder hade blivit bortförda. En del hade man re-
dan hittat som lik.
Alla avrådde oss från att resa landsvägen nattetid.
Ännu samma dag hade röda kommit ut ur skogen vid
Harjuvalta och skjutit på folk, som arbetade.
Emellertid kom äntligen vid 9-tiden på kvällen en
stor, präktig bil från Björneborg. En skyddskårist
med gevär satt bredvid chauffören. Senatorn och
jag lade våra pistoler tillrätta i ytterrocksfickan och
satte oss upp. Och lysta av månen och den sena vår-
skymningen —- det var i sista tredjedelen av april —
åkte vi söderut mot Åbo. Så länge vi voro på slätt-
bygden, där byarna lågo tätt och vägen var god, bara
njöto vi av färden. Men så köttimo milsvida tall-
moar, ödsliga hedar, myrmarker, där inga människor
bodde. Då kände man sig så, som resande måste ha
känt det för några hundra år sedan, när man åkte i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Apr 22 11:45:40 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitaroda/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free