- Project Runeberg -  Vita och röda : en bok om sista finska kriget /
224

(1918) [MARC] Author: Ernst Klein - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter kriget - Behandlingen av de röda - Slutord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

intagit ledande poster i upprorsrörelsen, begått eller
anbefallt våldshandlingar mot den fredliga
befolkningen, förgripit sig på enskild eller allmän egendom
o. s. v., synes man icke heller tillämpa den drakoniska
stränghet, som förekom under kriget. Icke heller här
tillfredsställas de under stridens hat och hetta
proklamerade kraven på blodig vedergällning. Man torde
också med skäl kunna antaga, att de mest skyldiga, i
den mån de alla kunnat anträffas, redan undergått
sitt straff.

I regel synes tvångsarbeten inom eller utom
fängelserna vara de straff som ådömas. Dessvärre ser det
ut, som om den avskyvärda tanken att exportera ofri
arbetskraft till Tyskland skulle i någon utsträckning
realiseras. Man kan förstå, att vissa motiv föreligga
i bristen på utrymme och bevakningsmöjligheter i de
finska fängelserna samt behovet av arbetskraft i
Tyskland. Icke desto mindre synes åtminstone mig denna trafik
ovärdig två civiliserade stater och dessutom i hög
grad ägnad att fördjupa de besegrades hat.

SLUTORD.



När jag skrev rubriken härovan, kändes det, som
när man ser den första ljusglimten skimra i utgången
av ett långt, nattsvart schakt, där man länge vandrat.

De minnen och erfarenheter jag tecknat på dessa
sidor höra icke till dem, jag gärna äger. Tyvärr bära
de flesta av tidens människor — med undantag av
dem, som levat i vårt lyckliga land och några andra —
på lika tunga och långt tyngre. Det ödet kan ingen
undandraga sig, och att klaga över det vore en feghet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Apr 22 11:45:40 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitaroda/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free