Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst: Drottning Kristina i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon kastar kHtig* salen sin gfödaride Mjek
Men hastigt tillsammans hon får.’.
Ett minnd, ett mägtigt, visst fast henne fick;
I tronsätets sidkarm hön tar. —
Se, midt uti Salén, der månskenet rår,
I skiihl*artd© ljuset en skepnad det står
I mantel och gyllene krona.
Väl drottningen känner de manliga drag,
Den öppna, den kungliga blick.
Väl minnes hon hjelten från barndomens dag,
Hvars strålande kröna hon fick»
I ångsten hön korstecknets skydd glömmer af —
Den stolta, som aldrig åt fruktan sig gaf,
Nu darrar hon för sina minnen.
Det $r, rom med mägtigt och tyst majestät
Sin dotter den höge befallt
Att lemna’ dén tron, som en gång hon förlät,
Som hon öfvergaf vårdslöst och kallt. —
Knappt Öfver .sig sjelf hon befaller nu mer,
Det är,i som . af osynlig hand hon drogs ner,
Och sakta från troiien hon stiger.
Det är, som hon omhvärfts af tusende ljud,
Som hon förts i en hvirflande dans.
Det är, som, livart minne i gäckande skrud,
Fick lif uti månskenets glans;
Som drog i ett nu likt ett döende skri
I klarare ljus hennes lefnad förbi
Med bleknade fröjder och minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
