Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jago: Skådespelerskan - VI. Slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Lemna måste jag, min Artur kär,
Att med dig få dela lifvets lott;
Ty min kärlek blefve halfhet blott,
Ocli raian helt bör vara hvad mån är.
Aldrig mer må pligtens tömmar brista.
Vä\j dig någon annan lycklig brudli..
Du, min Artur, svär jag i inför Ond,
Var min första kärlek, blir min sista.” —
Men två tanga droppar flöto ned,
Perleklara, på den heta barmen,
Ocli med hufvu t nedböjt öfver armen
Än en gång mot Arturs bild hön stred.
Der Fransiska låg , helt nyss beundrad
Och af ädel kärlek hemligt rik ;
Ku förbleknad, som ett tåradt lik,
Lemnande sin vän och tyst öch plundrad.
Tänkte hon på lifvets långa stander,
På ett ängsligt minne, brustet hopp
Och på enslighetens tröst derunder? -+-•
Plötsligt sprang som pånyttfödd hon opp.
vÄr jag ensam då? Nej, konsten här jag;
Att för Artur spela blir mitt ihål. ?
Före detta konstnärinnä var jag,
Och mig konsten kläda skall i stål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
