Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arnkel Ofeg: Början af Ån Bogsveigs saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grotte kröp tram, oeh Ån torkade honom i
ögo-nenl med rockttrment
’Nästa morgon !låg gyttan död/
När märken blef gröii, gick Ån ut i dalen.
Grannenb dotter låg vid bäcken och tvättade lärft.
Ån eatte nig på t en sten, lade händerna på knäna
och’ såg på*
/ ^Fryser d* om knäna?” sade Drifva*
Ån blef blodtödi anrigtet;
“Hjelp mfig fulla hit hnaken, goda Ån!”
Ån steg upp oeh tog bunken på hnfret
Då log Drifva.
”Hvarfdr ler dn åt mig?”
”Stackars Ån, som ska vara dåre!”
Ån tog sig på hnfvet och tänkte.
Då skrattade Drifva, aå att barmen spratt under
linet
Thore kom tillstädes och Bälte Drifva på ritt knä.
Ån blef hvit . under ögonen och tog npp en sten. Då
kom Grotte och röck honörn i rocken, så att
bakstycket gick. Än lät stenen falla och vände e*ig om.
Då skrattade Thore och Drifva igen. Men An istack
fihgema i öronen och sprang hem. t—
• Dåsalen steg< på himlen oeh första hs&vakea
syntes, skulle Thores bröllop stå. Derför var nn
myc-ket bång i kokhnset
Grotte kom en morgon gnällande och gömde sig
bakom Ån, ty trälarne voro hack i häl efter honom.
Ån tog eldtången och slog omkring sig, så att Grotte
fick frid den dagen.
Nästa morgon var Grötte borta. Ån sprang upp.
Största grytan var påsatt) och Grottes hufvud grinade
derur mot Ån.
Då qvad Ån:
”Sjung ej så sorgligt, gryta, du!
Grotte, min vän, han sofver nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
