Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thore: Signes lilla hjerta - Tredje brefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under de dagarna jag lig sjuk, satt lektorn, gi
ofta och si länge han möjligtvis kunde, vid min säng.
Han läste för mig, han pysslade om hufvudkndden
it mig och hade pi förhand ett öga för minsta
små-sak, som jag kunde vilja be om. Vi talade mycket
tillsammans och han märkte till sin förvining, att
Signe blifvit allvarligare, än han nigonsin förut kunnat
ana. Det var di pi sjuksängen, när jag sig, med
hvilken snart sagdt moderlig oro (faderlig är för litet
sagdt) hans lugna, gria öga vakade öfver mig, som
jag beslöt mig för att ge honom mitt ja. Det är
visserligen långtifrån kärlek jag hyser för honom , men
han har dessmera min högaktning. Och för öfrigt är
mig numera lifvet si färglöst och likgiltigt: — det
kan nästan göra mig detsamma, hur jag numera sofver
bort resten af mitt lif, jag önskar numera för mitt
stackars hjerta blott lugn omkring mig, och hvar kan
jag få detta bättre än vid sidan af lektorn, som är
lugnet personifieradt? Till och med pappa förefaller
mig nu en smula brikig, han skrattar si ofta och
så högt och skämtar så med allting.
Visserligen är du inte mera än elfva dagar äldre,
men pi de der dagarna mitte du ha hunnit mycket,
lilla Ebba, ty du är allt bra mycket klokare än din
väninna. Förlåt min lilla vrede i mitt förra bref öfter
hvad du yttrade om Arthur! Du ger ju Signe din
förlåtelse, di hon nu erkänner, att du nog i ett och
annat haft rätt? På spektaklet den der olyckliga
qväl-len fick jag verkligen på bred och ärlig skinska
upplysning om, hur det egentligen var bevändt med
Arthurs ”ärliga afsigter”. En annan upplysning fick jag
också af skåningen, nemligen att Arthur, när han
midsommartiden i fjol kom hit opp till Stockholm,
således blott ett par veckor innan jag först sig honom,
inte på 3 hela år hade varit i Stockholm, och ändå
bedyrade han vid vårt första sammanträffande, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
