- Project Runeberg -  Vitter kalender 1872 utgiven af Upsalastudenter /
232

(1872) [MARC] - Tema: Almanacs and calendars
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thore: Signes lilla hjerta - Sjette brefvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till hälften medveten om hvad jag gjorde, när jag un
gick fram till bordet, lyfte af teköket och började vid
spritlampan tända eld på det ena brefvet efter det
andra, ntan att säga ett ord.

Sten ladc tidningen från sig och betraktade mig
förundrad. (Han kände naturligtvis igen brefven, som
jag engång för ett par månader sedan enträget bedt
honom genomläsa. Han hade då haft dem hos sig
Öfver natten och pip morgonen lemnade han mig igen
dem utan ens en min om, hvad han tänkte om
dem).

Der 6att jag nu vid bordet och stirrade på, hur
det ena efter det andra af Arthurs eder och
bedyranden nu bokstafligen gick samma väg som de, bildligt
taladt, gjort långt före detta, nemligen opp i rök.
Sten betraktade mig med sitt vanliga lugn.
Ingendera yttrade på en lång stund ett ord.

När jag sett det sista brefvet förkolna, steg jag
opp. Jag såg på min man: der sam en stor klar
tår i lians öga, något som jag aldrig förut vet mig
ha sett. Ofrivilligt lydde jag ögonblickets ingifvelsc,
gick fram till honom och föll gråtande i hans famn.

— Signe lilla! Trösta dig, Signe lilla! — var
det enda han yttrade.

Ack, hvad han bedrog sig! Han trodde, att jag,
trots hans lilla list, gissat mig till Arthurs giftermål
och att jag nu söijde deröfver. Han visste icke då,
att det var glädjetårar jag grät, — jag visste det
knappast sjelf.

Han böjde sig ner och kysste mig på pannan.

— Nej, här! här! — hviskade jag, såg så djupt
jag kunde in i hans ärliga gråa ögon och spetsade
munden.

Sten rodnade, men lydde, — det var hans första
kyss på mina läppar .... och ändå ha vi nu varit
gifta i snart tre månader!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitterkal/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free