- Project Runeberg -  Vitter kalender 1872 utgiven af Upsalastudenter /
234

(1872) [MARC] - Tema: Almanacs and calendars
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thore: Signes lilla hjerta - Sjette brefvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Se, der har ju sömmen spruckit opp en smula
på din nattrocksärm! — yttrade jag till slut, — ge
mig hit den, så skall jag laga den med detsamma!

Sten lydde, tog af sig nattrocken och lenfnade
den förundrad åt mig.

Med nattrocken på armen gick jag nu till dörren,
nickade godnatt och gick in.

Min man log och följde: — han kunde
naturligtvis inte stå derute i skjortärmarna längre....

Morgonen derpå möttes vi inte vid kaffebordet
som förut, vi följdes åt dit. Klockan half nio kom
ångbåten och med den följde han som vanligt till
staden. — Det är nu eftermiddag och jag väntar
honom i rappet tillbaka. Gud, hvad jag skall
himmelsvidt öppna famnen emot honom, när han kommer!

Ty ser du, lilla Ebba, jag kom i går först
underfund med, att jag älskar honom, och det så
varmt, så innerligt, som en qvinna någonsin kan älska.
Jag har älskat honom sedan längre tillbaka än jag
förut trodde, det inser jag nu. Gud vet, om inte
mitt hjerta böljade sluta sig till honom redan den
tiden, då hans vänliga öga vakade öfver den stackars
Signe på sjukbädden efter den der ödesdigra aftonen
på teatern. Men, ser du, det har gått så småningom,
så långsamt, att jag icke ens märkt det sjelf, förrän
i går en obetydlig bagatell lät gnistan springa fram
och lysa med en klarhet, som nu förvånar mig sjelf.
Ja, jag älskar honom, denna förunderliga
sammansättning af manlig fasthet och qvinlig vekhet, af lugn
och lättrördhet, af varm känsla och blyghet, — jag
älskar honom kanske mer just derföre, att han ännu är
9lig en gåta, men en gåta, som det skall bli mitt
käraste nöje att hela mitt lif igenom endast söka
lösningen på. Nog är han ännu lika flintskallig och
pog snusar han också ibland, - men hvad gör det?
inte sitter hjertat i håret eller i näsan. De der ro-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitterkal/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free