- Project Runeberg -  Vitter kalender 1872 utgiven af Upsalastudenter /
236

(1872) [MARC] - Tema: Almanacs and calendars
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thore: Signes lilla hjerta - Sista brefvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sista brefvet.

Stockholm cl. 1!) Alarg 1871.

Min lilla Ebba!

Ditt brcf erhöll jag i Tisdags och skyndar nu
att besvara detsamma. Det smärtar din väninna, att
du skall sitta som ”gräsenka” dernerc, — jag hoppas
dock, att din fästman snart nog kommer tillbaka från
sin embetsresa till Dalarne. Det måtte vara tråkigt
att vara gift (ja, eller också förlofvad, det kan komma
på ett ut) med en sådan der extraordinarie
skogs-fogel, som man aldrig är säker på, att han inte ena
månaden är här och den andra der. Kan han inte
få någon ordinarie plats snart, så han kan få en
stadigvarande bostad och så ni snart kunna få gifta
er? Er förlofning har räckt länge nog, tycker jag.

Det är i dag precist på dagen ett år sedan den
märkvärdiga aftonen, då jag pä spektaklet ställde till
den der ”skandalen”, som pappa visst aldrig glömmer.
Det kommer mig verkligen att tänka på Arthur, som
jag eljest inte haft i tankarna på mycket mycket
länge. Hvad din Signe var för en fjolla den tiden! Jag
hade inte kommit att tänka derpå, om icke Sten vid
kaffebordet i ifiorse småleende hade påmint mig derom.

Häromdagen fick jag också en annan påminnelse
om, hvilken toka jag var förr i verlden. Du mins ju
den der arkitekten, herr Brunér, som jag talat om för
dig? Nåväl, han kom opp till oss liäromqvällen på
min mans inbjudning (Sten sätter mycket värde på
honom), — det var första gången han var i värt hem,
ehuru det troligtvis icke blir den sista.

Jag var allt en smula generad, när min man
presenterade honom; men han lät sig ingenting
bekomma. När Sten leende anmärkte (jag har det
oinskränk-taste förtroende för min lilla gubbe och det lins ingen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitterkal/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free