Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. Byström, redaktör. Barkbrödsdagar och nådeår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I mitten av 1860-talet — jag var då nio år gammal —
kom resepredikanten Erie Rosén till Byvattnet, där jag
hade mitt barndomshem. Han tog in i en granngård, där
han även fick hålla några sammankomster. Erie Rosén
var utsänd av Sundsvalls Missionsförening såsom dess
predikant och skriftspridare eller kolportör, som det pà
den tiden hette. Rosén var den förste predikant jag
hörde och såg och även kom i någon beröring med. Han
var stor till växten och stor även som talare. Många i
byn gick för att höra honom predika och bland dem var
Brita, vår piga, som det då hette. Flera blev mycket
berörda av kolportörens predikan och bön och av de
sånger han sjöng, ty Rosén var också en mycket god
sångare.
Vid sammankomsterna utbjöd han böcker och
traktater, av vilka senare en del kostade endast två styver
(= ett öre) stycket. Dagen efter det en sammankomst
hållits, sade Brita, något grubblande, där hon satt vid
spinnrocken:
— Jacke, gå till kolportören och köp en traktat åt
mig — här har du två styver.
När jag kom till granngården och in i det stora
köket, som var allas vardagsrum, och frågade efter
kolportören, så öppnade man dörren till den kammare, där
Rosén för tillfället bodde. Jag gick fram till honom och
bad att få köpa en traktat för två styver. Jag fick en
skrift med titeln: "Den behagliga tiden", och med den
gick jag hem till Brita, som läste den med stort intresse.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
