Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Eliasson, fabrikör. "Och det har gått"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eliasson d. ä., min farmor Eli Marit, född i Västra Fors,
min far, Sangsta Elias Eliasson d. y., samt min syster
Marit och mig. Min syster var två år äldre än jag. Då
jag var fyra år, fick vi följa mor till graven, vilket var
en stor förlust för oss. Enligt grannarnas uppgift var
hon en ovanligt dugande och vacker kvinna. Hennes
namn var Lisa Andersson, bördig från Grönlands by.
Stugan, i vilken vi bodde, var en s. k. ryggåsstuga.
Det var så lågt till taket, att vi barn utan ansträngning
räckte upp till det med handen, när vi stod på en låg
väggbänk. Under taksparrarna var en fastspikad hylla,
som löpte efter väggbandet utefter södra långväggen.
Hyllan, på vilken förvarades diverse småsaker, var
jämte en kista de egentliga förvaringsställena vi hade att
tillgå för de få husgerådssaker och det knappa
linneförråd som fanns.
Ofta hände det, att jag, medan min farmor, som
skötte vår enkla och obetydliga matlagning, var ute i
bygden för att skaffa något för våra hungriga magar, blev
inlåst i stugan till dess hon återkom. Men som hon
ibland, enligt vad jag tyckte, dröjde länge borta,
började jag oroas och ängslas, varför tårarna till sist
tvingades fram både av hunger och rädsla. Då far var borta
längre eller kortare tider, måste han utackordera mig i
olika familjer.
Som mor togs från oss genom döden, fick far ensam
bära ansvaret för vår uppfostran. Härvid lade han i
dagen en moders varma ömhet och kärlek, varför vi
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
