Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Larsson, kommendör. Under fostran för livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning och annat, som hörde till. Vandringen till julottan
i kyrkan fick jag nog som regel företa ensam. Men dit
skulle jag. Tre timmar tog julottan och
högmässogudstjänsten, vilka följde omedelbart på varandra. Allt
uthärdades utan större hänförelse. Talgdankarna, som
var den enda belysningen, spred ett glåmigt sken och
frambringade i blandning med utdunstningarna en tjock
kvalmig atmosfär. Kyrkoherde Chrysanders
predikningar var allt annat än inspirerande, i alla händelser för en
fjortonåring. Han hade ett egendomligt sätt att låta
rösten variera mellan falsett och bas. Något år senare
brann kyrkoherdebostället ner, varvid fru Chrysander
innebrändes och alla kyrkböckerna gick förlorade. Om
jag minns rätt, var det vid en julhelg. Men var den
officiella gudstjänsten mindre underhållande, så kom
uppmuntran efterpå i form av körsång av skolbarnen,
inövad av organisten.
I Sjöarp, granngården, bodde en äldre kvinna, Lena
Stina. Vi barn hade en viss respekt för henne. Hon kunde
berätta sådana kusliga historier om spöken och annat
äventyrligt, som hon själv upplevat eller hört äldre
människor omtala. Jag vill inte säga, att hennes
skildringar gjorde oss modiga, när vi efter mörkrets inbrott
hade att bege oss någonstädes. Men ändå tittade vi med
en viss förkärlek in till henne. Byggnaden, av vilken hon
disponerade hälften, är nu riven och ersatt med en ny.
Så har det gått med barndomshemmet, det har
tillbyggts, och det hus, där mina föräldrar tillbringade sina
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
