Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Larsson, kommendör. Under fostran för livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
journalen, en förnämlig publikation, närmast med
anledning av den bilaga som medföljde, Melins
översättning av Bibeln med förklarande anmärkningar samt
Dorés planschverk. Dessa storslagna illustrationer satte
min fantasi i arbete, och jag gjorde mina försök att
kopiera dem. Jag levde med i dessa bilder, blev ett med
den värld de framställde, och jag vill tro, att de hade
sin andel i utformandet av min framtid.
Skolgången på landet var på den tiden synnerligen
otillfredsställande. I våra bygder måste en lärare sköta
skola på tre olika ställen, vilket hade som följd, att vi ej
fick mer än tre till fyra månaders verklig skolgång
årligen under fyra dagar i veckan. De andra två dagarna
hölls repetitionskurser inom distrikt, där skolan för
tillfället ej var förlagd. På grund av olyckliga
omständigheter hade vi dessutom täta ombyten av lärare, vilket
icke gagnade undervisningen. Vi hade fyrtiofem
minuters väg till skolan. Det var en skogsväg som under
vintern ofta var blockerad av snö. Att då någon dag för
ovädrets skull nödgas stanna hemma var för mig ett
verkligt offer.
Min siste lärare, C. A. Johansson, var en god,
välmenande ung man, som dock saknade nog fysisk styrka för
att göra sig respekterad. När han någon gång för att
uppehålla disciplinen på allvar nödgades taga itu med
någon av de äldre pojkarna, kunde det hända, att han
blev den tappande parten. Kroppsaga var annars icke
så ovanlig. Man fick smäll på fingrarna av en linjal.
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
