Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Lindskog, överlärare. Med lärararv i blodet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oländiga marker, backiga och svårframkomliga vägar
och därigenom ett från de öppna bygderna isolerat läge.
Ett par minnen från denna tid står ännu livligt för
mig.
"Grannmora" på Västtomta hade dött, och jag fick
följa med mor på begravningen, fastän jag bara var
5 à 6 år gammal. Jag blev bjuden på någonting ur ett
glas. Det smakade gott, och jag bad snart om mer. En
samvetslös människa slog då upp ett glas brännvin och
räckte mig. Intet ont anande stjälpte jag i mig en
försvarlig klunk. Ögonblicket därpå slängde jag glaset,
rusade på dörren och sprang stortjutande över gärden och
gärdsgårdar genaste vägen hem. Att jag inte i stället
sprang till mor, torde ha berott på att hon just då inte
var inne i rummet. Hur det blev, när jag kom hem, därav
har jag intet minne.
Det är väl för mycket sagt, att denna upplevelse lade
grunden till min outrotliga avsky för spriten. Denna är
nog inte mindre stark hos mina sex syskon, fastän de
inte behövt gå igenom någon dylik hästkur. I varje fall
blev "det första glaset" för mig raka motsatsen till en
frestelse. Och ändå skulle det komma också ett andra
glas. Det skedde, då jag i 12—13-årsåldern deltog i
tim-merflottningen — härligt göra för en pojke att springa
över älven på en bro av stockar, som både rullar och
dyker! Och så fick man därtill betalt, hela 50 öre om
dagen, lika mycket som skräddaren i Lofterud tog i
sömlön för ett par byxor. Nåväl, arbetschefen var ge-
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
