Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Lindskog, överlärare. Med lärararv i blodet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grabbnävar mjöl på en gång. Den gröten blev både
fast i massan och omväxlande i strukturen, men bra
smakade den inte.
"Te" låter ju inte illa i detta sammanhang. Men vårt
te plockade vi själva i skogen och torkade i spisen.
Hallonbuskens blad lämnade en dryck, som vi tyckte var
fin både till smak och arom.
I Skogen levde vi dock riktigt flott, tack vare
bybornas stora välvilja mot barnens lärare. Varje dag under
hela terminen blev vi bjudna att äta middag i något
hem. Det gick tydligen i tur och ordning efter
överenskommelse. På så sätt fick vi varje dag lagad mat. Och
läcker mat. Än i dag kan jag känna smaken av deras
goda abborrar med tjock läcker gräslökssås.
Men inte kan jag förstå, vad som flugit i de goda
byamännen den gången, då vi kom till skolan och fann en
gammal gumma installerad i "lärarbostaden". Hon
skulle bo där — i samma rum som vi — hade det
bestämts. Förmodligen var det någon form av fattigvård,
som så utövades — fastän gumman visserligen hade en
son, som var metodistpastor någonstans. Alldeles säkert
hade man inte velat läraren något illa med anordningen.
Men befolkningen i dessa trakter stod den tiden ännu
på en ganska låg kulturnivå. Man kunde få se, hur
köksförstugan tillika var avträde — utan ens ett
skylande förhänge — och ej långt ifrån oss delade en änka
och hennes pojke rum med en flock höns. När vi ibland
tittade in i stugan, fick mor Anna brått att schasa hön-
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
