Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aug. V. Norman, pastor. Ur småländsk fromhetsmiljö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Boksamlingen i hemmet bestod av Bibeln, Nohrborgs
postilla, Scrivers själaskatt, Psalmboken och en
bönebok med bön för morgon och afton. Dessa böcker säger
en del om föräldrarnas livsinställning, och de lästes
flitigt. Något nytt kom, då jag som premie i skolan fick
Bunyans Kristens resa.
Jag kom tidigt in i förvärvsarbetet och fick pröva
på alla svårigheter och frestelser, som på den tiden
mötte ynglingar vid deras yrkesutbildning. Det var en
fostran, som var långt ifrån vettig och sund. Den kan
kanske bäst karakteriseras med att citera följande
dialog mellan en lärling och en gesäll. Lärlingen grät
då han fick stryk av gesällen, vilket gav den senare
anledning att utbrista: "Det var väl ingenting att lipa
för!" "Jag gråter inte", svarade lärlingen, "för min
skull utan för deras, som ska vara under mig, då jag
blir gesäll". .
Spritandet var då mycket vanligt i alla
samhällsklasser. Det fanns för all del personer, som höll sig till
måttligheten, men de slog dock över någon gång.
Dryckenskapen tog sig ofta våldsamma former i synnerhet vid
marknader och högtider. Detta var dock inte endast
utmärkande för Småland utan för hela landet.
Vid femton års ålder kom jag till Uppsala. Min
farbror, bagarmästare N. J. Liljedal, var den förste
metodisten i Uppsala och var då en av de ledande i
metodistförsamlingen där. Då rådde i alla läger i Uppsala en
väckande ande. Det var som vatten för den törstige
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
