Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efr. Palmqvist, redaktör. Under Guds ledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gade biskopen, som själv övertog förhöret. Till att börja
med darrade vi inför den myndige mannen. Hans ögon
sprutade eld, och den starka rösten ljöd som dånet av
stora vatten. Men det dröjde inte länge, förrän han
fångat vårt intresse, och han syntes då bli alltmer
förvånad över de brådmogna och om en sällsynt stor
bibelkunskap vittnande svaren. Biskopen blev som
förvandlad. Ibland lade han sin hand på våra huvuden, som om
han velat välsigna oss, för att i nästa ögonblick fatta vår
hand och talade då till oss som en gammal snäll farbror.
Han syntes glömma tid och rum och höll på ganska
länge. Själv gripen, talade han till barnen så, att de
äldre åhörarna grät. När förhöret var slut, tyckte vi,
att det varat blott några ögonblick. Säga vad man vill
om den myndige prelaten — en eldsjäl var han, som,
så syntes det oss, förtärdes av nitälskan för Herrens
hus.
Den undervisning, som församlingen bestod barnen
med, var ganska undermålig. Far hade lärt mig läsa och
skriva, innan jag började småskolan. Den gamla
lärarinnan hade inte mycket att meddela oss. Jag tror, att
hennes utbildning för uppgiften inskränkte sig till en
några veckor lång kurs. Hon skulle näppeligen ha
kunnat skriva ens några rader felfritt. Enligt tidens sed
ansåg hon, att agan var det nyttigaste, som kunde ges
ett barn. Hon skaffade sig ett långt hasselspö, så att
hon kunde nå barnen utan att behöva lämna katedern.
Jag, som satt i en av de främsta bänkarna, hade en
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
