Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efr. Palmqvist, redaktör. Under Guds ledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätter verkligen i fråga, om han själv förstod den
grammatik, i vilken han skulle undervisa oss. På grund av
sin oförmåga att bibringa oss kunskap i modersmålet
blev grammatiken för mig den tråkigaste av alla böcker.
Däremot hade han större förmåga att meddela oss
kunskap i övriga ämnen. Han var i synnerhet mycket mån
om att vi skulle kunna katekesen, och han tyckte nog,
att kännedomen om dess innehåll var av den största
betydelse för livsföringen.
Han var en ovanligt häftig man och agade barnen hårt
och strängt. När humöret kokade över, kallade han
barnen vid öknamn, som flera av dem fick behålla livet
igenom. Det inträffade ibland, att hans fru kom in i skolan
för att söka lugna honom, då han blev för högljudd. En
gång hände det, att han agade en gosse så hårt, att hela
klassen brast i gråt. Det uppstod fiendskap mellan
honom och föräldrarna, vilket hade en hel del obehagliga
konsekvenser med sig. Någon för den krävande
uppgiften lämplig man var han inte, och han tyckte nog, att
gärningen var mödosam och tung.
Det saknades inte humoristiska inslag i skolan. En
stor och kraftig pojke, son till en soldat, som ej hyste
något större intresse för svensk historia, blev av
läraren tillfrågad, om han visste, vad kungen hette. Han
hade emellertid glömt detta och kunde ej svara. Hans
bänkkamrat viskade: "Säg, att han heter Petter Johan!"
Utan att reflektera över hjälpen han fått, utbrast
gossen med hög röst: "Han heter Petter Johan". Läraren,
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
