Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efr. Palmqvist, redaktör. Under Guds ledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
én vacker villa vid stranden av en sjö. Gubbarna
brukade tala om den fabulöst rike mannen, och de saknade
sannerligen inte fantasi. En mångmiljonär! Hur såg en
sådan människa ut? Hans förmögenhet var ju så stor,
att det rent av fordrades astronomiska tal för att pränta
den i skrift. Hur gärna ville jag ej se den mannen! Helt
visst var han ej lik andra människor. Han måste väl som
sagans hjälte gå i guldskor och bo i ett palats av
ädelstenar. Man hade sagt, att hans jaktsällskap
uteslutande bestod av amiraler och generaler, grevar och
baroner. Wallenberg hade stigit in i min fantasi och
lämnade mig ingen ro varken dag eller natt.
En vacker höstdag gick jag barfota på en gångstig
gènom en stor skog. Solen lyste mellan trädens kronor
ned på de gula tallstammarna, så att dessa lyste som
guld. Plötsligt fick jag på avstånd se en skara herrar
komma muntert samtalande och med en mängd hundar
springande omkring sig. Man hade hjärtans roligt i
sällskapet. Jag förstod, att det var Wallenberg och hans
fina jaktsällskap. Först blev jag rädd och tänkte
springa och gömma mig i skogen. Men jag var alltför
nyfiken och därtill rädd, att hundarna skulle söka reda
på mig, för att jag skulle följa den ingivelsen. Jag
fattade mod, gick av vägen och ställde mig vid ett träd,
på vilket solen lyste varm och mild. Då sällskapet var på
behörigt avstånd, hälsade jag på äkta österländskt sätt
och böjde mig djupt i stoftet. Bankdirektör Wallenberg
isynnerhet skrattade hjärtligt åt mig och sade, att jag
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
