Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Laura Petri, fil. dr. Det var alltid vackert väder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
middagen sprang vi ut och lekte på egen hand, men på
kvällen samlades vi åter i familjekretsen. En högtid var
det, då mamma plockade fram Gamla eller Nya
Testamentet med tjocka helsidesplanscher av Gustave Doré,
och på det sättet lärde vi bibliska historien, innan vi
började skolan.
Den mera profana underhållningen var pappa mäster
för, men den sparades till vardagarna. Då samlades vi
alla under stora hänglampan kring matsalsbordet,
pappa läste högt ur Topelius, och vi grät åt "Björken
och stjärnan". När vi vuxit ett huvud högre, kom turen
till Walter Scott och Victor Hugo. Pappa inte bara läste
högt, han berättade också, särskilt under fotvandringar
och promenader. "Samhällets olycksbarn" berättade han
ideligen, och vi tröttnade aldrig att höra om den
stackars galärslaven och den änglalike biskopen. Pappa var
en väldig fotgängare, och när vi började bli trötta
under vandringen, stämde han upp en dikt ur Fritiofs
saga, som han hade sitt alldeles särskilda sätt att
föredraga. Han hälften sjöng, hälften mässade fram dessa
älskade strofer. På samma sätt deklamerade han
Tegnérs Axel, som han ock kunde utantill. Sålunda
introducerades vi i diktens värld vid vår faders hand.
Cyklar fanns ej, ännu mindre bilar. Vi gick och gick,
ofta milvis. Ett par fotvandringar i Smålands Sunnerbo
var förtjusande, det var som att förflyttas till
vildmarken. Folket var ovant att se främmande, barnen sprang
och gömde sig, och gammalt folk stirrade på oss.
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
