Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Laura Petri, fil. dr. Det var alltid vackert väder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jaha, sade mamma, nu får ni välja,’ om ni vill ha
brättet uppvikt med en rosett eller om ni vill ha bara
ett band runt omkring med ändarna hängande ner på
ryggen som vanligt.
Jag tyckte ju, att det skulle varit underbart med
uppvikt brätte och rosett, men jag tänkte: mamma vill nog
helst, att jag skall ha banden på ryggen, som jag alltid
haft, och när hon nu är så snäll, att hon låter mig få
en hatt från Köpenhamn, så skall jag också vara snäll
mot henne tillbaka. Så jag sade:
— Jag vill ha banden hängande på ryggen som
vanligt.
Skolfesterna förorsakade mamma ej några
bekymmer. Jag fick till och med vara med i en tablå, innan
jag började skolan. Den hette "Jakobs dröm", och det
stod tre änglar på himlastegen, en vit, en blå och en
röd. Jag var den röda ängeln i min nya eldröda
ylleklänning, och jag var lycklig som en ängel. Vid det laget
var jag nog endast fem, sex år, och det var antagligen
för min stora ungdoms skull jag tilläts uppträda på
scenen. Om jag hade varit äldre, skulle mamma nog ha
fruktat, att jag skulle bli högfärdig över utmärkelsen.
En gång var det fråga om att jag skulle tjänstgöra vid
en välgörenhetsfest, men då sade mamma nej.
Skolfesterna var förtjusande roliga. Alla flickorna
bidrog med var sin femtiöring och ett stearinljus, och
för den tributen fick vi en sagolik valuta: kaffe och
kakor och saft och bakelser och karameller och ringlekar
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
