Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D. R. Wahlquist, missionär. Dörrarna öppnades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyrkans och Nya kyrkans gudstjänster. Far var en
sökare. Återfann han månne sin ungdoms Kristus? Jag
vet det ej. Då far slutade sitt strävsamma liv, var jag
i Kina. Men jag vet att den gode herden ej lämnar en
sökande människa.
Fars hem var mycket fattigt. Ofta fick han och de
äldre syskonen gå med tiggarpåsen på ryggen från
gård till gård. Trots endast några få månaders skolgång
lärde han sig läsa, skriva och räkna så väl, att han
vintertid tjänade som skollärare hos någon bonde.
Lönen var just ingen, men han hade ju husrum och mat
och något med sig, då skolan slutade. I vårt hem
saknades ingenting av livets nödtorft.
Far hade ett utomordentligt gått minne. Som ung
hade han lärt sig alla psalmerna i Svenska Psalmboken
utantill. Vi barn brukade roa oss med att förhöra
honom. Det var sällan han stakade sig. Vid högtidsdagar i
hemmet flödade fars poetiska ådra. Vid min makas och
min förlovning författade han ett hyllningskväde, vars
sista strof lyder:
Jag önskar Er lycka och giver min frid,
och kärleken teckne Er väg
till fästet det höga i all Eder tid,
och strålglansen slute Er färd.
Genom sitt av idogt arbete fyllda, hederliga liv lever
fars minne i tacksam förpliktande hågkomst.
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
