Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D. R. Wahlquist, missionär. Dörrarna öppnades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att få komma in i andra klassen måste jag nog
genomgå ett särskilt förhör, tänkte jag. Det gällde
därför att färska upp de gamla skolkunskaperna.
Målaremästare Wirström på Lidingö erbjöd mig då att under
augusti månad få vara familjens gäst med bostad i det
lilla närbelägna missionshuset, där jag skulle predika på
söndagarna. Det erbjudandet mottogs med tacksamhet.
Men det krävdes ingen prövning. Hur underbart att få
gå en väg, där Gud leder steg för steg och öppnar
stängda dörrar.
De två åren på Missionsskolan svann fort. Lärare
och kamrater står i dag i ett förklarat skimmer för min
inre blick. Fel och brister, som vi alla hade, har ej
lämnat någon stingande tagg kvar. Endast det goda, som
så rikligt kom oss till del, är bevarat i tacksamt minne.
Jag kom till skolan med Kongo som mål.
Läkareundersökningen stäckte det hoppet. Rektor Wikander
frågade mig då, hur det skulle bli. "Missionsstyrelsen får
sända mig till något annat fält, ty missionär skall jag
bli", blev mitt svar. Det blev Kina.
Vid Generalkonferensen 1900 avskildes jag till
missionär. Gudsmannen pastor Karl Palmberg lade därvid
sina kärleksfulla händer på mitt huvud.
Men Gud öppnade ännu en dörr och gav mig en stor
gåva.
Strax innan vårterminen 1900 skulle sluta, kom
Missionsskolans rektor en dag in på mitt rum.
"Missionsstyrelsen har ett förslag att göra broder Wahlquist.
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
