Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ruth Walfridsson, språklärarinna. Gud ledde det så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rater, som kommit efter. Vid sexton års ålder fick jag
mitt första uppdrag i den vägen. Visserligen kunde inte
respekten från min elevs sida vara så stor, men
märkligt nog blev ändå resultatet det önskade.
Vid denna tid blev jag konfirmerad. Min
konfirmationslärare var en god och gudfruktig präst, därom är
jag övertygad, men jag kan inte ändå i denna stund
fatta, hur jag kunde vara så likgiltig för allt andligt
inflytande, som jag då var. Nog för att jag var rörd och
troligtvis fällde tårar, då jag stod framför altarringen
och då jag knäfallande mottog de heliga gåvorna, men
intrycken från denna allvarliga stund förflyktigades
snart. Av en vän till min mor fick jag som
konfirmationsgåva en bok, skriven av den kände andlige
författaren Otto Funcke. Boken hette "Kristliga
frågetecken". Endast två tankar av allt det goda, som den
boken innehöll, stannade kvar i mitt sinne. Som svar på
människors kritik över Guds handlingssätt, då han
genom döden tar hem barn och ungdom, under det att
gamla och onyttiga får leva, säger Funcke ungefär så
här: "Vi kan väl unna Gud att ha något vackert i sin
himmel och inte bara gamla gubbar och gummor."
Den andra tanken var denna: Om du har att välja på
två vägar i livet och inte vet Guds vilja, så tag den
minst tilltalande, så vet du säkert, att du ej följer din
egen vilja. Denna regel har jag sedan ofta praktiserat
och alltid till välsignelse.
Strax efter min avgång från läroverket, flyttade vi
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
