Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ellen Yngve, författarinna. Ändå hade vi morgonsol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under den första skoltiden var verkligt fäst vid. Det var
en något äldre flicka från byn Baksjöbotten, som hette
Augusta. Hon led av äggvitssjuka och var tjock och
svälld i sina fötter. En kort tid kom hon tillsammans
med mig och min bror. Det var i Kristina
Ullmarks (tant Kristins) småskola. Augusta var inte som
andra barn, hon var så stilla och hade en vacker, dov
altröst, som sällsamt bröt av mot de andra barnens i
våra sånglekar. Ibland kunde hon taga mig med sig bort
från alltsammans. Vi satte oss nära varandra bland
blommorna på den gamla kyrkogården, som låg
ovanför skolplanen. Jag minns ännu doften av de perenna
blommorna, suset i lönnarna, den stilla
eftersommar-stämningen omkring oss samt hur lycklig jag var över
att få vara vän med Augusta.
En kulen höstdag fick jag gå till fröken Ehrencrona,
vår postföreståndarinna, och tigga röda astrar till
Augustas begravning. Vi små skolbarn stod undrande
kring den öppna graven. Tant Kristin grät. Jag minns
inte, om jag grät, men tyst och djupt sörjde jag den
lilla Augusta under hela min ensamma barndom.
Det fanns inte många barn i Stommens kyrkby.
Gårdarna beboddes mest av gamla eller medelålders
människor. En del unga var i Amerika. Men en dräng och
en piga fanns ändå i så gott som varje bondgård. Dessa
unga levde mest sitt liv för sig. Sommarkvällarna gick
man till Kuba, en ruskig dansbana åt byn Treskog till.
Senare fick man en bana efter stranden av den vackra
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
