Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ellen Yngve, författarinna. Ändå hade vi morgonsol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig utan talade varmt och enkelt som till vart och
ett av barnen, och jag minns, hur han hos mig väckte en
stark längtan efter att få i någon mån likna Herren
Jesus.
Min avhållne och duktige lärare, O. P. Kollberg, dog
snart. Men han hade i min barnasjäl efterlämnat rika
och varaktiga intryck. Genom hans
religionsundervisning fick jag tidigt lust att grubbla över Bibelns
sanningar. Vem och hurudan är Gud ? Vad är en ande ?
Varför dyrkas Jesus som Gud? Vart kommer vi efter
döden? Hur ser det ut hos de döda? En hel serie av
sådana frågor hade börjat sysselsätta mina tankar.
Långt därförut hade min mor lärt mig förtrösta pä
Gud och bedja till honom. Så långt jag kan minnas
tillbaka, har Gud för mig varit den kärleksfulle
hjälparen, tröstaren, målet för mitt liv och min längtan. Att
jag dock höll på att en gång förlora denna barnatro
skall jag senare söka berätta.
Om de frikyrkligas arbete utanför söndagsskolan hade
vi ytterst vaga begrepp. Det fanns en predikant inom
Svenska Missionsförbundet, som var vän med mina
föräldrar, det var den fromme och vänlige Olof Östlund
från Treskog. Det var roligt då han kom, tomt då han
vandrat hemåt. Hur han på lång sikt vann min mor
för Guds rike var verkligen en upplevelse värd att mera
utförligt berätta. En annan, som tidigt påverkade
henne, var gamle Anders på Lavänna i Stommen. Om
honom talade hon ofta med djup vördnad.
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
