Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dahlberg, Nils, missionsföreståndare. En student i kollekten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag har aldrig sökt någon prästerlig befattning och
har lyckligtvis aldrig behövt provpredika, men
omedelbart efter prästexamen kallades jag till vice pastor i
Funbo, där jag ju var väl förtrogen med arbetet. Det är
ju helt klart, att en ung präst har lätt för att idealisera
och för mig står ännu i dag Funbo såsom
idealförsamlingen med dess gamla vackra medeltidskyrka och den
gamle kyrkoherden, som genom många års lidanden
fostrats till en sällsynt stilla och ljuvlig kristen.
Med en ung prästs iver och hänförelse tog jag också itu
med arbetet. Jag predikade både i kyrkan och i
församlingens skolhus och på de stora herrgårdarna, som
Funbo har flera av. Överallt mottogs jag synnerligen
vänligt. En rätt kraftig ungdomsförening bildades, och en
sångkör förhöjde stämningen och andakten vid våra
gudstjänster. Inom socknen bodde den kände
Enkö-pingsläkaren Ernst Westerlund. Han hade sitt
sommarställe här. När jag höll på med en insamling för kyrkans
prydande gick jag också till honom och fick hans gåva.
Jag tyckte väl, att jag skulle missionera en smula och
frågade, varför han icke kom till kyrkan, till vilken
jag hjärtligen inbjöd honom. Jag minns ännu i dag hans
något kärva svar: ”Jag, har min gudgtjänstjlå sjukhuset
bland mina patienter”. Jag tror, att jag härtill vågade
invända, att han också hade en egen själ, som måste
få vård.
Så gott jag kunde försökte jag också utöva själavård
bland mina församlingsmedlemmar. En dag hörde jag
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
