Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dahlberg, Nils, missionsföreståndare. En student i kollekten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och glädje avlämnade jag torparhustrun i läkarens
händer. Sedan är blott att tillägga, att trognare
kyrkbesökare än torpar Andersson och hans hustru hade jag
inte.
Min tjänst i Funbo varade inte fullt ett år. Redan den
1 sept. 1919 kallades jag till missi onssekreterare i
Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen. Samtidigt fick jag
kallelse till biträdande pastor vid Samariterhemmet. När
jag rådgjorde med stiftschefen, ärkebiskop Nathan
Söderblom om dessa kallelser, rådde han mig omedelbart
att antaga tjänsten i Stiftelsen och tilläde impulsivt:
”Låtoss bedja Gud välsigna pastorn där”, och så föllo
vi båda på knä och ärkebiskopen bad en brinnande bön
för mitt arbete i Stiftelsen.
Stiftelsens dåvarande missionsdirektor, pastor
Johannes Lindgren, blev min närmaste förman och
tillsammans med honom fick jag resa till olika delar av vårt
land på bibelkurser och till missionärsinvigningar.
Under hela sin tid som missionsdirektor hade han lidit av
bristen att icke själv personligen ha fått se arbetet på
missionsfälten. Han var därför angelägen om att jag
skulle slippa gå in under samma lidande som han.
Därför utverkade han att jag redan hösten 1920 fick göra
resan till Indien och Afrika, en resa, som kom att
omspänna nära 2 år. Jag fick stanna icke mindre än 14
månader på missionsfältet i Indien och lära känna icke
blott vårt eget arbete utan fick ock tillfälle att jämföra
arbetet på andra fält. Jag fick stanna så länge på varje
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
