Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hagen, Ellen, f. Wadström, landshövdingska. Levande barndomsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de på vårt samspråk under vägen. Även dåtidens
andliga rörelser hade jag noga följt. En gång vid
återresan till Lund ropade han skämtsamt från
kupéfönstret till mig: ”Nu kommer snart en kallelse att bli
min docent. Specialité: de andliga riktningarna i
huvudstaden”.
Ett yttrande av Skarstedt måste jag återge. En ung
teolog hade angripit några av kyrkans dogmer, vilket
väckte oro och uppståndelse. En deputation gick upp för
att övertala Skarstedt att förbjuda honom fortsätta:
”Nej”, sade denne, ”jag har istället bett honom
fortsätta!” Bestörtning. — ”Men Skarstedt, vart hör du
egentligen?” frågades det. — ”Vet ni inte det? Till
eremiternas kyrka, den osynliga”.
Vid religiösa möten i vårt hem voro givetvis både
män och kvinnor närvarande, men då det blev ett
allmänt samtal, — ej i mindre grupper — tego
vanligtvis kvinnorna. De enda jag kan minnas, som höllo några
längre anföranden voro Elsa Borg, Aurore Storckenfeldt
(då hon kom på besök från Jönköping), Natalia
An-derson-Meijerhelm och Ebba Ramsay. Elsa Borgs
verksamhet är ju känd. Hon hade under många års kontakt
med människor av alla slag fått en lugn säkerhet, så
att hon aldrig var rädd att höra sin röst och stå för sin
mening, även i diskussion mot den lärdaste akademiker.
Aurore Storckenfeldt var känd vida omkring som
flick-skolepionjär och missionsvän, älskad och aktad av
generationer under sin långa levnad.
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
